söndag 24 mars 2019

Recension: Guds synd av Mikael Mansen


I min ungdoms glansdagar brukade jag älska vampyrhistorier. Alla dessa på samma gång ångestladdade som vackra livsöden tycktes nämligen tala till mig. I vart fall den del av mig som kände igen sig i deras ångest, och vilken likt de ville bryta sig fri från världens kättingar. Anne Rices En vampyrs bekännelse såväl som filmen med samma namn var länge mina favoriter, liksom Stephen Kings Salem's Lot och rollspelet Vampire: The Maquerade. Sedan inträffade Blade- och Underworld-filmerna, vilka fick kärlekens flamma att flacka. Och sedan Twilightvampyrerna, vilka fick den att slockna helt.

Helt nyligen har jag dock kommit att bekanta mig med Mikael Mansens Guds synd. Boken förmår mig kanske inte att bli upp över öronen förälskad igen, men den ger mig i vart fall hopp om vampyrgenren. Om att den kan bli mörk, djup och dyster igen. En plats för behaglig ångest snarare än något annat.

Guds synd tar med oss läsare till 1890-talets London. Där möter vi Jona, en ung antikhandlare vars kärlek för rusmedel endast överträffas av den för kvinnor. Efter en serie missöden och tveksamma beslut råkar han släppa en uråldrig vampyr fri, varpå han högst ofrivilligt introduceras till de odödas värld.

Jonas historia är på intet sätt unik. Tvärtom påminner hans öde mycket om de vi kan läsa om i vampyrromaner av klassiskt snitt - särskilt de författade av Anne Rice. Att berättelsen på sätt och vis känns återvunnen gör mig dock inget. Tillräckligt mycket känns trots allt nytt för att jag hela tiden ska förbli nyfiken på Jonas öde, samtidigt som den behagliga igenkänningsfaktorn får mig att drömma tillbaka till ungdomens fornstora dagar.

Mansens roman har ett enkelt och lättläst språk, vilket passar handlingens hela tiden höga tempo väl. Kanske saknar jag riktig tyngd i vissa delar, där lite sirligare språk eller djupare beskrivningar skulle ha kunnat vara på sin plats. Överlag har jag dock inga invändningar mot vara sig språk eller berättelsens progression (vilket jag annars ofta har då jag läser svensk fantastik). Snarare är alltsammans föredömligt väl förpackat i ett kompakt format.

En sak som bör noteras är att Jonas sexuella utsvävningar vid ett par tillfällen beskrivs tämligen ingående. För egen del störs jag inte nämnvärt av detta, men eventuellt kan känsligare läsare få sig en chock. Antalet omskrivningar för det kvinnliga könsorganet får mig nämligen osökt att tänka på Geoffrey Rush porträtt av Markis de Sade i Quills (vari vi formligen drunknar i eufemismerna för mannens dito).

Vad gäller de miljöer vari Guds synd utspelar sig får jag intryck av att Mansen har gjort gedigna efterforskningar. Beskrivningarna av både 1800-talets London och 1900-talets Paris känns nämligen såväl utförliga som trovärdiga. Förvisso ligger min historiska expertis några millennier längre bakåt i tiden, men ingenstans finner jag någon anledning att misstro hur vare sig städernas utseende eller atmosfär beskrivs.

Betyg: Bra

+ Enkel och lättläst
+ Bra tempo
+ Vampyrer av klassiskt snitt
+ Historien är bra...
- ...men kanske inte särdeles nydanande
- De sexuella skildringarna är inte för alla
- Saknar kanske lite tyngd

Köp den på:
Bokus AdLibris

0 kommentarer:

Skicka en kommentar