lördag 14 december 2019

Recension: Ett Glas efter Midnatt av Gunnar Södergren

Redan när jag börjar läsa Ett Glas efter Midnatt (Gunnar Södergren, 2019) inser jag av att det kommer att bli en svår bok att recensera. Inte för att det handlar om någon osedvanligt bra eller dålig bok, men för att jag vill tycka bättre om den än vad jag faktiskt gör. Eller är det precis tvärtom, att jag tycker bättre om den än vad kanske borde?

Ett Glas efter Midnatt utspelar sig i ett övernaturligt Malmö, där magiker, näckor, vampyrer och allsköns oknytt lever sida vid sida med en ovetande människopopulation. Premissen känns på så sätt igen för den som är bekant med genren, Urban fantasy. Södergren ska här ha en eloge för hur naturligt han lyckas sammanfoga alla dessa element i den samtida storstaden. Inte nödvändigtvis för att han förklarar hur mundisarna (som han kallar de vanliga människorna) kan gå ovetande om allt vad som sker kring dem, men för att han på något vis lyckas gestalta alltsammans på ett trovä

I detta Malmö hittas en mundis magiskt mördad, vilket föranleder en mordutredning ledd av Måndöttrarna - en organisation som inkluderar det stora flertalet av Sveriges magiker. Ledare för utredningen är Sara Henley, en högt uppsatt magiker vid Måndöttrarnas styrande råd, och till sin hjälp tar hon den unga elementalisten Estrid.

Den utredning som följer påminner i mångt och mycket om de som återfinnes i klassiska deckarromaner, varför jag gärna skulle klassificera boken som en övernaturlig deckare. Något riktigt deckartypiskt, som jag också gillar, är att det finns många märkliga karaktärer att misstänka. Näckor, missogyna rådsmedlemmar och många fler. I sanning misstänker jag snart sagt varenda namngiven karaktär förutom de båda huvudpersonerna och deras polis-sidekick Hassan. Denna uppsjö av misstänkta bidrar också till en härlig spänning, då jag aldrig vet säkert vem som går att lita på.

Något som fungerar desto sämre är sagda mordutredning. Aldrig får jag intryck av att Sara eller Estrid jagar ledtrådar eller lägger pussel. Snarare följer de en röd tråd, där de får hjälp av författaren (genom rena slumphändelser) var gång utredningen ser ut att gå i stå. Därtill har de båda karaktärerna en enerverande förmåga att gång efter annat stanna upp för att fråga sig själva eller varandra "vad gör vi nu?" eller "vad är nästa steg?", varpå en lång diskussion om vad vi redan vet tar vid. Nästan som om författaren inte vågar lita på att jag som läsare förmår dra samma slutsatser som utredarna outtalat drar. Detta blir i långa loppet tyvärr ganska tradigt.

Vad gäller de båda huvudkaraktärerna, Sara och hennes adept Estrid, känns det aldrig som om jag får lära känna dem på djupet. Därför blir det inte heller att jag knyter an till dem på det sätt jag vill. Jag kan också känna att dynamiken mellan de båda karaktärerna är tämligen ensidig, kanske för att de är oerhört lika varandra. Ofta består deras utbyten av att Estrid säger något sarkastiskt, varpå Sara motvilligt ler. Tyvärr leder detta sammantaget till att en del av bokens spänning försvinner, eftersom jag inte riktigt bryr mig då karaktärerna hamnar i fara.

Rent språkligt är Södergren som sagt duktig på att formulera sig. Vid några tillfällen får jag emellertid intryck av att han försöker göra poäng av att använda det neutra pronomenet hen. Då menar jag förstås inte att det är fel att använda ett könsneutralt pronomen där det passar, men i vissa stycken känns det forcerat och överanvänt. Som ett resultat av detta blir vissa syftningar också svåra att begripa; vem är det egentligen som gör vad?

Sammantaget tycker jag hur som helst om Ett Glas efter Midnatt. Det är inget mästerverk, men det kommer utan tvekan att tilltala fans av såväl urban fantasy som klassiska deckare.

Betyg 3/5: Bra

+ Spännande intrig.
+ Sömlösa övernaturligheter i vårt moderna Malmö.
+ Gott om karaktärer att vara misstänksam mot.
- Lite för slumpartad mordutredning.
- Svårt att komma karaktärerna nära.
- Ibland känner jag mig lite väl handhållen av författaren.


Köp den på:
Bokus AdLibris

OBS! Recensioner på den här sidan är skrivna av Tor Claesson utan anknytning till Svensk Fantasy Förlag. Det är av ren lathet som sidorna ej har separerats. Inga böcker eller författare med en relation till förlaget recenseras.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar